Snälla VARFÖR?

Jag fungerar inte i en nära relation (2samhet)

men jag fungerar väldigt bra i vänskapliga relationer?

Jag har svårigheter att ta åt mig mitt eget barn, mitt eget kött och blod?

Jag känner mig trängd när jag ställs till svars, och jag inte vet svaren.

Det gör ont i hela mig, och jag känner mig rädd.

Jag vill så gärna kunna ge ett svar och det känns som att jag är misslyckad/ värdelös.

Jag vill ha närhet men jag blir stel och puttar bort?

Dom flesta tankar blir vridna till det negativa?

Jag har svårt att ta komplimanger, tror att dom ljuger?

Jag känner mig mer som ett barn än som en vuxen?

Känns som att jag kommer att ge upp, trots att jag är en "fighter"?

Vill släppa taget och ta ett nytt tag.

Känns som att jag har en massa hinder och som att jag sitter fast i en härva med taggtråd?

Det gör ont att ta sig ur, men mer ont att sitta kvar..

Vem är jag egentligen?

Hur ska jag bli den jag önskar att vara?

Hur kommer jag ur det här "fängelset" (medberoendet) ?

Hur ska jag förmå att stå på mina egna ben?

stå för mina egna åsikter och leva efter mina värderingar?

Har jag ens egna värderingar?

Har jag ens egna åsikter?

Har jag ens en egen vilja?

Kan jag släppa mina snart 29 år och börja om?

Är det ens möjligt?

Jag kanske är en A person?

Jag har ett ständigt grepp runt min hals..

"PRATA INTE" !  "BERÄTTA INTE" !

Hemligstämplat!

Blod kommer att forsa, öppna inte såret!

Riv sönder alla sårskorpor som du själv orsakat men öppna fan inte hjärtats sår!

Jag vill få ett slut på det här och jag gör ALLT som krävs för att räta ut alla ? tecken !

Nej, han gör fan inte det!

Man kan skriva en önskelista, och man kan få det. Men bara om de handlar om materiella saker.

Man får alltså bara önska sig sånt?

Jag önskar mig ju något som inte kostar något.. men det får man så fan inte.

Det är nog så att det är pengar som hägrar i den här världen, och sånt som kostar pengar, det är det man ska komma längst på.

Nej du, tomten är endast ett påhitt, en ren inbillning skulle man kunna säga.

Fuck you Santa!

En del människor har lätt att leva i tvåsamhet, andra trasslar ständigt till det.

Anknytningsmönster kan vara en stor del av förklaringen: Hur vi lärde oss att relatera till vär närmaste omgivning från födseln har en tendens att bli det mönster vi följer resten av livet.

Vi lär oss skapa relationer genom erfarenhet. Den eller de personer som tar hand om oss när vi föds är livsviktiga för oss eftersom att vi är helt hjälplösa utan dem.

De har en tendens att prägla vårt sätt att relatera till andra människor för resten av livet.

Vi utvecklar ett anknytningsmönster, ett karaktäriskt sätt att relatera till andra människor, som kännetecknar hur vi formar relationer även i vuxen ålder.

Tydligast blir detta i de relationer som är viktigast för oss.

Detta anknytningsmönster utvecklas särskilt under de första 2 levnadsåren, men befästs eller förändras av erfarenheter under hela uppväxten.

Otrygg-undvikande

Barn med otrygg-undvikande anknytning förväntar sig att bli avvisade och bortstötta när de behöver hjälp.

Därför lär de sig tidigt att inte söka närhet och stöd, utan klara sig själva.

De tänker sig fram till svar snarare än känner efter.

Som vuxna är de ofta omtycka och fungerar bra i mer ytliga relationer håller de distans - De kan vara svåra att komma in på livet, och drar sig ofta undan när de upplever krav på närhet.

Otrygg-ambivalent

anknytning bär med sig en erfarenhet av att ibland bli omhändertagna, ibland avvisande när de söker hjälp och tröst. Osäkerheten gör att de känner ångest (separation) och rädsla. De är i stor utsträckning känslostyrda.

Som vuxna uppfattas de ofta som kreativa personer som har nära till sina känslor.

I nära relationer skrämmer de ibland iväg människor med sin starka önskan om närhet. En del är så rädda att bli övergivna att de istället undviker nära relationer.

Otrygg-desorganiserad

Detta anknytningsmönster utvecklas ofta hos barn som växer upp med psykisk eller fysisk misshandel, eller har föräldrar med svåra upplevelser från sin barndom och som därför inte kan tolka sitt barns signaler på rätt sätt.

De kanske blir arga eller rädda när barnet gråter, så att barnet upplever föräldern som skrämmande

Ändå behöver barnet knyta an.

Fy fan så sjukt less jag är på den här jävla skiten.

Spelar ingen roll hur mycket jag skriker, gråter, slår, skrattar, vilar, aktiverar mig så kvarstår ändå det jag så många gånger fått kastat i ansiktet "Det är ångest".

Stick och klara dig din jävla kuk amatör wannabe äckel läkare!

Det är ingen jävla ångest, jag har för fan ingen anledning att gå runt och ha ångest.

FATTA!

-Jag har ont i huvudet, känner trötthet och har ömma punkter på kroppen.

-Det är ångest.

-Jag är så otroligt orkeslös, finns ingen energi. -Det är ångest.

-Jag har så ont i kroppen och känner mig så svag. -Det är ångest.

-Jag har en känsla av stress inombords, som att kroppen går på högvarv konstant.

-Det är ångest.

-Min puls och hjärtrytm är jätte snabb, även i viloläge. -Det är ångest.

-Jag fryser samtidigt som jag svettas och kroppen skakar. -Det är ångest.

-Jag är så darrig i händerna. -Det är ångest.

-Jag har en "klumpkänsla" i halsen, från jag vaknar tills jag somnar. -Det är ångest.

-Jag är orolig och nervös. -Det är ångest.

Fan va jag fick ångest helt plötsligt!

Jag plockar i mig ett gäng antidepp piller så kommer det säkert att bli bra.

Varför inte bara lägga sig och köra avslappningsövningar så är saken biff (?)

Varför gör jag inte det...

För att det för i helvete inte fungerar!

För att jag inte lider av någon jävla hor ångest!

-------

Så fruktansvärt otroligt att alla grejer man berättar pekar på att det är ångest. "Det är såna typiska symtom".

Och samtidigt så är det så sjukligt exakt typiska symtom på rubbad sköldkörtel.

Ska vi spara in pengar i vården så vi inte kan behandla våra patienter med rätt metod eller vadfan är det frågan om?

Vet du inte vad du pratar om så vore det ju en bra idé att hålla käften och hänvisa till någon som har koll.

Du kan gå hem och fortsätta ljuga för din partner och säga det du tror att han/hon vill höra, för att få dig ett ligg. Märks ju tydligt när du sagt fel saker, för då går du runt på jobbet och släpar fötterna efter dig i tanken "fan jag fick inte till det i natt heller".

-Du, doktorn! Det ser ut som att du inte har fått något på länge.

-Nej, jag har ju inte det, så jag är ganska nedstämd och deprimerad. Ge mig bara 30 minuter så jag kan sätta mig i fikarummet med några koppar kaffe.

Jo tack! Jag fattar nog hur det går till.

Få betalt för att sitta och deppa i fikarummet och sedan komma till patienten och berätta att den har ångest, som så tydligt du själv har, din inkompetenta tierps läkare.

Är det här något för dig, då är Tierp din plats på jorden.

Här är allt möjligt!