Då har det dåliga jävla måendet hittat tillbaka igen, det tog väl bara en paus.

Bara börja inse på allvar att obearbetade saker inte kommer att försvinna. Hur tungt och skrämmande det än må vara så måste man ta tag i det. För vill jag leva resten av mitt liv med återkommande depressioner? Nej, skulle inte tro det!

Kontrollbehov, svartsjuka, tomhet, sorg och ångest och just! .. Trust-issues, öhm, va heter de (?) Tillitsproblem, på svenska haha!

Sjukt jobbiga prylar som krånglar i hjärnan på lilla Sandra nu "/

Vet att detta är ett tillstånd men det känns och för mig så är det jag som person, som är så jävla dum i huvudet och bara saboterar allt. Jag vill ju inte bråka, vara arg, ledsen och irriterad. Jag vill bara ha närhet, samtidigt som jag gör så att närhet är det sista jag skulle få :S

Ja.. det är väl bara till att börja gräva och försöka hitta vägen ut. eller in, kanske man ska säga (?)

Lycka till, till mig!

Tack!