Trots alla motgångar , tråkigheter och sorg av olika anledningar så finns det ingen mening med att slua leva. Vissa saker sker vid fel tillfälle ( om det ens finns finns rätt tillfälle i sådana här fall )

Det var ju en ganska korkad mening!  Känns i alla fall som att jag blir starkare  hela tiden och jag behöver inte fly verkligheten längre. Jag vill inte det heller, för den delen.

Känslor är för jävla jobbiga många gånger men jag föredrar att känna dom, för det är inte så farligt trots allt. 

Jag har jordens finaste och underbaraste familj, jag vill och ska finnas där minst lika mycket för dom som dom finns här för mig. 

Så är det och så blir det ... 

                                                         ... Livet går vidare !