Inte konstigt att man mår som kuken under ångvälten när man snurrar in sig djupare och djupare i denna onda spiral.

Kan det bli annat!

Får jag ont någonstans så kan jag inte sluta känna efter ( gör det fortfarande ont?, Vafan gör det ont för?, Va är det nu som hänt? osv osv)

Sitter i hela dagen och inte nog med det, dessa negativa tankar som sitter som ett jobbigt jävla klister i skallen!

SUCK!

Vem mår egentligen dåligt av det? Jo. JAG!, ingen annan.

Irritationerna som blir göder bara monstret inom mig, HALLÅ! det är ju jag som bygger upp de ! :O

Ha ha, det sjuka är ju att det är jag som plågar mig själv gång på gång. Det finns ju ingen annan som känner mina "fysiska" symptom, och det finns fan ingen annan som känner hur mitt psyke tar död på mig.

Om sanningen ska fram så har jag satt mig kraftigt mycket i ett offerbås och där fortsätter jag bara att misshandla mig själv.

JAG ÄR MIN EGEN MISSHANDLARE! 

WTF liksom !!

"When you blame others, you give up your power to change"

Aahja, vart jag klokare av det här tro ? 

Fortsättning följer ...

Vi är änglar med en varsin vinge. Det är endast när vi omfamnar varandra som vi kan flyga.

Älskar dig mitt allt !

Att vara ledsen är ju helt normalt, även om man gråter för ingen anledning (?)

Det sägs att man varit stark alldeles för länge då. Utan att behöva tänka att man plötsligt blivit svag!

Jag kan alla dom där bitarna, ändå känner man (JAG) för att inte prata om mig själv i 3:dje person, som man inte ska göra! .. att .. Vad lider jag av ?!

Varje gång jag blir ledsen får jag en känsla av att bägaren verkligen rinner över.

Dom översta (sista) dropparna väller över men det gamla ligger kvar (?)

Bearbeting kanske?

Always remember to push the GREEN button, Sandra !