Gillar inte hur jag blir, hur allting runt omkring blir.

Hatar dessa vredesutbrott, aggressioner, sorg och lidande.

Det är så onödigt! Och så otroligt jobbigt att försöka ställa allting till rätta igen. Speciellt när jag sitter där med skammen och ångesten. Jag får ju ta konsekvenserna av mitt handlande, herre gud!

Jag ogillar verkligen mitt beteende och alla dessa taggar jag skapar.

Önskar så att det vore annorlunda, att jag var annorlunda.

Att tänka innan man handlar vore ju en jäkligt bra idé.  Sjuka är ju i och för sig att jag både tänker och handlar på samma gång "/ 

Det blir så förstört, så höga berg och djupa dalar. Sån distans. Men är så nära men ändå så långt ifrån :(

Jag hatar den människa som jag har blivit. Jag hatar vart jag kommer ifrån!

Hur kommer det sig att du vill ha mig, trots allt?

Saknar dig, mycket!

Saknar sönder! :'(