Ibland hamnar man i situationer i livet där man måste ta ett beslut, ett beslut som påverkar ditt liv nåt så oerhört mycket oavsett. Det svåra är att man inte vet hur man kommer att påverkas. Men att det kommer att påverka starkt är något jag är medveten om.

Som tur är kan man få råd och stöd från omgivningen men det är ändå jag som måste bestämma.

Egentligen så kanske jag vet vad jag vill men vågar inte för att jag är så rädd, livrädd för att inte klara av det.

Det är väl oftast rädslan som gör att man hoppar över saker i livet (?)

Eller, det handlar ju så klart om hur man är som person. Är man osäker och saknar självkänsla så funkar det så, ofta.

Våga chansa är något som stärker en som person, det vet vi ju alla. Men att göra ett så otroligt stort val är något som behöver övervägas åt alla håll och kanter. Kolla på för- och nackdelar och hur man kommer att fixa situationer om dom uppstår. Att någonstans ha en beredskap inför..

Något som också är viktigt att poängtera är att man lever bara en gång (antar jag) och vore det inte på det viset så har det egentligen ingen större betydelse just nu. Hur som helst så ska man ta till vara på livet och göra det bästa av det.

Laga det som är "trasigt" och ge livet alla goda ting och växa som människa och individ.

Aja..

Time will tell ...

Riktigt vidrigt att behöva gå och må så här illa. Jag blir alldeles yrslig och kallsvettig och får en känsla av att världen inte riktigt stämmer överrens med verkligheten, för en liten stund.

I don't like it!

Jobbigt att inte kunna äta ordentligt och att inte ens vara sugen på någonting.

My life sucks, right now!

Jag har försökt men inte tillräckligt, inte hela vägen.

Lita på mina ord, förändringen har börjat och jag ger dig en sittplats på första parkett.

Det är allt jag kan säga.

And never look back!

Finns inga ord i världen som kan beskriva hur ledsen jag är för detta. Den starka kärleken som jag känner för dig, den är enorm. Saknaden är olidlig.

Från botten av mitt hjärta ber jag om ursäkt, FÖRLÅT! Jag ska från och med nu släppa mitt ego, se till mig själv och alltid säga förlåt.

Jag sa till dig att jag endast hade en önskan, nu har jag två. Det kostar inga pengar, men en massa arbete och vilja.

Det är fördjävligt att jag förbrukat mina ord angående förändring, fast jag kan inte lova på något annat sätt än genom ord innan jag får chansen att bevisa i handling.

Jag gör allt som krävs, även om jag aldrig velat gjort vissa saker innan så bryter jag det. 

Deja vu? Ja, kan tyckas så, tyvärr. Men jag ljuger inte, jag gör allt för dig, för oss!

I hjärtat känner man vad som är rätt, du Jimmy, är rätt för mig.

Hjärnan kan spela oss många spratt och göra så man säger saker man ångrar. Jag ångrar det jag sagt, jag ångrar det så mycket för det finns ingen sanning alls i det. Jag kan inte stå för dom orden i överhuvudtaget.

Du är den underbaraste och finaste mannen jag fått chansen att lära känna och fått leva med. 

Jag vet att jag betyder jätte mycket för dig och att du inte orkar. Men jag ber dig, lyssna till ditt hjärta och du kommer inte att ångra dig. Aldrig ska jag såra dig mer, aldrig!

Vi tillhör varandra, vi behöver varandra.

Make the right choice 💓

Älskar dig min monchi!

Jag är så ledsen! Jag saknar dig så det gör ont 💔 och jag önskar varje sekund att jag fick höra din röst :( helst vill jag ha dig hos mig, det är här du hör hemma. Och jag hör hemma hos dig. Jag mår så dåligt över det här och jag behöver dig, nu och för alltid! Snälla, kom tillbaka :'( mitt hjärta skriker efter dig. Jag ber till gudarna och hoppas dom hör min bön ❤

Din föralltid!

Så där ja, då har dagen kommit då jag kröp ut i världen för första gången.

Det är ju inte riktigt lika roligt längre :/ men man kommer ju liksom inte undan det.

Känner att jag börjar blir riktigt gammal och gravitationen gör sig påmind titt som tätt ;) haha.

Skönt att det är dåligt med gratulationer faktiskt, men några har det ju kommit.

Ljuslyktor i all ära. Är som galen i såna! Börjar väl blir lite för mycket av de men vafan ;P

Åsså flowers ofcourse!

Intressant att se vad mer denna dag/kväll bjuder på (?) Spännande.

Haaaade!

Man kan ju mer än någonsin börja fundera på vad det är som händer i Sandras huvud.

Bränner propparna för allt, det bara blixtrar i kontoret av ingeting.

För mig så är det ju självklart någonting samma sekund men efteråt när hjärnan hunnit komma i kapp så fattar jag inte vad det är som pågår, och kommer knappt i håg vad det var som utlöste det eller vad jag säger.

KNAS!

Jag menar, ena sekunden är jag ju hur lugn som helst för att i nästa brinna av (?)

Jag vet att jag själv har sagt att kvinnor är så snabba på att skylla på hormonerna haha men vafan, på riktigt, det måste vara dom som krånglar med mig nu asså.

Jag kan inte hitta någon annan anledning till mina snedtändningar. Blir ju verkligen hysteriska rasei utbrott. Skriker som en idiot för att sedan gå iväg och stänga in mig i sovrummet där jag sätter mig och gråter.

Hahaha beter mig som en tonåring som just kommit in i puberteten för fan! Vidrigt!

Det är inget att skratta åt, absolut inte men ..

Sjukt!

Nu är frågan hur fan jag ska lösa det här (?) Hur ska jag hitta en annan väg.

Finns ju i och för sig lite att kolla upp, och så får jag väl ta ytterligare kontakt med såna som kan hjälpa mig.

Kanske det hela handlar om inre aggressioner som blir mycket starkare och värre periodvis.

Hur som haver så är det långt ifrån OK! Det gör ju ingen som helst nytta för vare sig mig eller min omgivninig.

Resultatet kommer ju bli att jag förstör så pass mycket för mig själv.

Ska gå till botten med det här!