Jag ogillar verkligen att vänta, jag blir jätte otålig.

Och det gäller allt! Vill jag ha svar så ge mig svar. Ska man iväg, så låt det ske i tid.

Aa, exakt allt som har med väntan att göra.

Förstår att det inte alltid kan bli som jag vill och att jag måste acceptera att jag får vänta -.-

Saker och ting löser sig väl ändå (?)

Det kan ligga mer i uttrycket "hunden är människans bästa vän" än man kan tror då det sker en höjning av hormonet

oxytocin hos såväl hund som matte eller husse när en hundägare interagerar med sin hund. Oxytocin gör oss bland annat gladare och minskar stress.

Hundägare har större chans att överleva en hjärtattack

På grund av hormonet då eller? Har även hört att människan kan sänka sitt blodtryck en aning genom att ha hund (?)

Det blir även en höjning av oxytocin när man är förälskad eller nybliven mamma. (Hur blir det som nybliven pappa) ?

Man måste inte skaffa hund om man inte gillar hundar :) det gäller vilket husdjur som helst.

Och tål man inte djur så kan man ju bli masserad eller äta god mat som oxkså ger en ökad hormon nivå.

Jag kommer att skaffa hund, det är ett som är säkert. Bara jag hittar "DEN"! Skulle vilja ha två stycken egentligen men det blir jävligt dyrt. Jag menar, en kostar ju massor :/

Det är bara att leta vidare :)

Jisses! Varje gång jag hör den där rösten så händer det någonting inombords. En härlig känsla som är svår att beskriva.

Låtarna i överhuvudtaget får mig att må bra, även om det finns vissa som inte alls har glada minnen i sig.

Jag har lyssnat på SJUKT mycket musik i mitt liv och det har varit allt mellan himmel och jord, på riktigt.

Psy trance, Rock, Thunderdome, Ballader osv osv..

Men det är Robert och M.Jackson som har fångat mitt hjärta inom musiken, men att inflika så är jag inte lika förtjust i Stiftelsen, av någon anledning. Kanske är bara för att det är på svenska (?)

Blir lite dubbelt här, känner jag nu. Eftersom att jag gillade Roberts röst :P men aa.

En dag, någonstans i mitt liv så ska jag förhppningsvis gifta mig och då ska Robert komma och sjunga :) Blir nog en jävla kostnad men smakar det så kostar det (?) Så kosta vafan det kosta vill, känner jag ;)

Blir svårt för Jackson att ställa upp, om man säger så. Tyvärr!

Otroligt nog så kan jag inte komma på en enda låt som är kass och ofta är det ju ändå så (?) att det finns bra och dåliga låtar på ett album?

Nä, han är KUNG, Robert Pettersson!

Jag har varit på 3 stycken konserter med tAKIDA, alla 3 var i Hudiksvall, på samma ställe till och med :) Det jävliga är att jag inte riktigt minns haha. Men jag har varit där i alla fall!

Minns när jag hörde dom för första gången :) "kärlek vid första ögonkastet" för att beskriva.

Jag sitter och lyssnar på dom i detta nu, och har hunnit med en massa låtar :)

Undra hur det kommer sig att musik kan sätta såna spår?

I och för sig så är det ju mycket olika sinnes intryck som sätter sig, i mitt fall.

Jag är en sån som associerar låtar, dofter, platser mm med personer och det kan bli väldigt djupt!

Så var det med de!

Hörs, hej!

Så länge som jag kan minnas så har jag varit liten och tunn. Kanske inte överdrivet men ändå så pass att jag själv har stört mig på det. Anledningen är ju så klart mycket för att jag inte har någon direkt kärlek till vare sig mat eller sötsaker. Jag tycker bara att det är jobbigt att äta, tugga.

Dessutom så känner jag inte alltid smak, vilket också gör att det inte finns något sug efter något speciellt.

Skit trist!

Jag har troligen ätstörningar, eftersom att jag tappar aptiten så fort jag mår dåligt. Och jag ger efter för det och skiter i att äta, jag är ju ändå inte hungrig. Istället för att tvinga mig själv och få i mig det jag behöver, det min kropp måste ha för att orka.

Somliga skulle säga att jag ska vara nöjd med hur jag ser ut. Det finns ju ett ideal, en skev syn, som säger att man ska vara smal, så smal att man är undernärd. Är det snyggt? Är det något att vara nöjd och sträva efter?

Nej, det är inte vackert! Varför vill man se sjuk ut?

Benknotor som pekar åt alla håll är allt annat än attraktivt och sexigt.

Nu är ju inte jag så smal, men fortfarande smalare än vad jag önskar.

Jag skulle lätt kunna tänka mig att gå upp 5-10 kg, som jag känner nu. Sen om jag skulle ångra mig när jag väl hade gått upp dom kilona, vet man ju inte. Finns en risk för det, då jag aldrig blir nöjd med någonting.

Det bottnar ju så klart i negativa tankar och en jävligt skev självbild.

Kan det vara som så, lika som anorektiker ser sig tjocka framför spegeln fast dom egentligen är underviktiga, att man kan se sig smalare i spegeln fast man är normalvikt? Bara för att man ser sig själv på ett skevt vis, tvärtom alltså?

Jag har försökt, inte så helhjärtat i och för sig, med att gå upp lite. Många gånger har jag bestämt mig för att göra något slags matschema för att lättare kunna ta tag i det. Men det stannar ju vid planerandet :/ Kan hända att jag börjar och gör det nån dag bara, sen är det exakt som innan igen.

Börjar räkna kalorier liksom. Ett underskott av kcal = viktnedgång, Ett överskott = viktuppgång, enkel mattematik!

Jag köpte måltidsersättning, som smakar häst mat, och jag har druckit en! Vad gör en droppe i havet för skillnad, kan jag tänka (?) Visst, jag har ju kommit någonstans men det ger mig dåligt samvete gentemot mig själv att aldrig slutföra någonting.

Fanns tankar på att ta protein och träna, även det fastna vid tanken -.- as trist!

Shejkar (stavar hur jag vill) och smooties är också ett bra alternativ att ta mellan måltiderna (som inte äts) men även där! Lätt att säga, svårt att göra, speciellt om man inte har någon som helst självbevarelsedrift.

När fan ska jag börja bry mig om Sandra, när ska jag sluta misshandla henne?!

Under alla år så höll jag mig borta från såna där som man kan ställa sig på, så visas några siffror..

Just för att jag inte skulle ställa mig på den och må dåligt över vad som visades.

Av någon anledning köpte jag mig en i alla fall för ett par år sen och den står och lockar på mig i stort sätt varje gång som jag är på toa.

Det är så dumt! Jätte dumt att ha en sån, för det startar bara massa negativt.

Finns funderingar på att boka tid hos dietist men vad gör det egentligen för skillnad om jag ändå kommer hem med något slags upplägg och jag inte kommer att göra det (?)

Jag behöver lite jävlar anamma!

Kan vara så att jag ska börja se mitt egenvärde och genom det finna matlust (?)

SUCK!!!

För några månader så käka jag mirta och av den så fick jag jordens "munchies" av medicinen och inget annat.

Så fort jag lagt mig så var det dags för att springa till skafferiet.Och det gjorde jag åtskilliga gånger varje natt. Nattduksbordet var fullt med diverse söt saker. Det enda positiva var att jag gick upp i vikt men vilket sätt att gå upp i vikt på då -.- tänderna vart nog inte lika glada som tandtrollen heller.

Fanns ju även en tid då alkoholen var en slags medicinering för mig och genom det så gick jag ju såklart också upp lite i vikt, jag tyckte att det såg bra ut, men jag var ju inte i mina sinnesfulla bruk. Sen såg jag ju på riktigt att jag såg kortisonsvullen ut. Bara vätskefylld och det var inte så snyggt direkt.

Näe, det är lika svårt att både gå upp och ner i vikt.

Och tro mig, det gör lika ont för en smal människa att få höra att man är spinkig som för en större människa att man är tjock! Det är ett lidande och det hjälper ingen med att påpeka något som vi redan vet!

Då var vi väl som så gott tillbaka till vardagen igen. Hur känns det? Finns nog en hel del med människor som vände ganska kraftigt på dygnet.

Skolorna börjar i morgon (i alla fall i Uppland) så nu är det inget mer slöa på ett tag, för er alltså :P

Själv har jag inga planerade dagar. Vi ska försöka skräddarsy lite och mer om det vet jag i morgon efter mötet.

Jag ska göra klart en broschyr i engelskan nu så fort som möjligt, sen är jag färdig. Alla gånger att jag blir minst godkänd!

Sen är det den där jävla religionen! Sjukt att jag tycker lika lite om det ämnet nu som när jag gick i skolan, och det är ju 100 år sen, typ. Fast i och för sig varför skulle det ändras (?)

Hur som helst, det är bara att ta sig igenom skiten och sen kommer det alrdrig igen :)

Ska ta mig en fundilurare på hur jag vill ha det nu, vad som är bäst för mig. Vad vill jag egentligen?

Nu ska jag försöka få lite ordning i hemmet.

Haade!

Nu har vi återigen lite fakta på tapeten. Den här faktan kollade jag upp enbart för att jag verkar ha sinnes sjuka störningar, eller aggressioner, heter det. Ibland slår det bara till som en blixt från klar himmel och då är det verkligen från 0-100 på en microsek, men ibland så bryr jag mig inte ett piss.

Skumt det där.

Nu kan ju så klart inte länkar på nätet säga mig att så här och så här är det, men ändå intressant att kolla på det.

Här är ett exempel:

Undertryckt ilska

Ilska kan undertryckas och sedan omvandlas eller förflyttas. Det sker när man håller inne med sin ilska.

Man slutar tänka på det och fokuserar på något positivt. Syftet är att hindra eller dämpa ilskan och omvandla den till ett mer konstruktivt betéende. Risken med detta är att din ilska kan vändas emot dig själv och orsaka högt blodtryck eller depression.

Outtalad ilska

Kan skapa andra problem. Det kan leda till ett passivt-aggressivt betéende. Vanliga exempel på det är att man undviker att konfrontera människor och talar om dom indirekt eller att man blir cynisk eller fientlig.

Människor som ständigt nedvärderar och kritiserar eller ger cyniska kommentarer har inte lärt sig att konstruktivt ge uttryck för sin ilska.

Dessa personer får ofta svårt att umgås med andra och att leva i parrelationer.

Varför är vissa människor argare än andra?

Alla människor har inte förmåga att uttrycka sin ilska på ett sätt som gör att vi förstår att dom är arga, Istället för att skälla, svära eller kasta saker blir dom kroniskt irriterande, sura eller fysiskt sjuka.

Människor som lätt blir förargade har i allmänhet en låg tolerans för frustration, vilket innebär att de känner att de inte ska behöva utsättas för frustration, olägenhet eller störning. De kan inte hantera saker i steg och blir särskilt upprörda om situationen känns orättvis mot dom.

En orsak till detta kan vara genetiska eller fysiologiska. Det finns bevis för att vissa barn föds irriterade, lättstötta och har lättare för at bli arga. Oftast finns dessa tecken redan från mycket tidig ålder.

En annan orsak kan vara sociokulturella: Ilska betraktas som något negativt och vi har inte lärt oss att det är okej att uttrycka oro, depression eller ilska på ett sunt sätt.

Forskning har också visat att familjebakgrunder spelar en roll.

Normalt kommer människor som har lätt att bli förargade från familjer som är störande, kaotiska eller okunniga på hantera känslomässiga situationer och känslomässig kommunikation.

"Det är svårt att avgöra om en ilska är normal eller inte. Det är hur arg du tillåter dig själv att bli som avgör om det är hälsosamt eller inte"

"Viktigt att göra upp med sitt förflutna"

Det här var bara en liten del av allt jag läste och jag valde bara att skriva det som jag känner igen. Det som stämmer in på mig. Där finns även en massa punkter för hur man kan kontrollera sin ilska.

www.sund.nu

Så irriterande att det inte kan finnas en endaste hundvalp som faller mig i smaken, nu när jag SKA köpa mig en.

Tidigare så har det funnits just den rasen som jag så gärna vill ha, det fanns tom flera än bara en!

Visst är det väl underbart? Varför är det allt som oftast så?

Rasen jag pratar om är världens charmigaste och jag på riktigt är KÄR!

Jag vill ha något som sticker ur, någon lite "defekt", någon kraftigt speciell och det är just det som dessa är!

Folk må tycka att dom är as fula, I couldn't care less!

Här har vi den, Petit Brabancon ;)

Bilden är stulen, tyvärr!

Är det inte jordens soetaste?!!

JOOO!!

Finns några andra rasen som jag skulle kunna tänka mig också och det är bland annat Pomeranian.

Riktiga små lurvar :) och skulle jag köpa en sån så kommer den att klippas så den ser ut som en nalle, en "Boo".

Sen är det även Fransk Bulldog och Mops som ligger bra till i min rasen-jag-vill-ha-lista.

MEN, hur var det nu! JO, det finns ju inga och kommer det in några så bor dom ju längst upp eller längst ner i Sverige :/ men det här väl också till den där vanliga turen jag har.

Har observerat att det finns sjukt mycket chihuahua, fast i plural haha på Blocket. Var och varannan annons faktiskt.

När vi började disskutera hundköp här hemma för örtti år sen så var chihuahua ett alternativ men idag känner jag bara, NEJ! Vill inte ha!

Fan, man vill ju liksom inte köpa en bara för att man ska köpa en heller. Blir ju fel det.

Samtidigt vill jag inte vänta hur länge som helst .. Gaaah, värdelöst!

Och köper jag en så kommer det att finnas flera stycken petit's valpar efter det, garanterat!

Inte för att det finns någon anledning att kolla hundar på Blocket mer efter att man gjort sitt köp heller i och för sig :S

Hur som helst så kommer jag någon gång i framtiden att köpa en Petit, så är det bara!

Håller tummarna för att den finns snart :)

Gonatt!

Jajemen, här har jag spelat bingolotto xD

Har inte intresserat mig för ett endaste dugg mer än bara spelandet. Orka det som händer mellan spelen.

Hahaha menee, så visade det sig ju att det kan vara bra att koncentrera sig på det man gör. En sak i taget!

Jag spelade nämligen ettans spel på trean hahaha! FAIL!

Var bara till att skriva upp alla nummer och kryssa i på ettan i stället, och när jag gjorde det så visade det sig att jag hade vunnit! Dock bara 2 st sverigelotter men wtf, bättre än 0!

Så kan det gå, när hjärnan är ur funktion ;)

Öhrm, haaade!