Här sitter jag och skriver och vad händer... IGEN!? Jo, precis när jag var klar så ska datorn uppdatera och återigen så försvinner all min text. Känns som att det här kommer vara något återkommande så jag får allt vänta tills den gjort det och skriva efteråt, annars vette fan vad som händer.

Aja, då är det bara att börja om från början igen då..

Igår läste jag om en tjej som lider av psykisk ohälsa och hon ville ha råd om hurvida det var att skaffa barn och lida av det. Hon har längtat efter barn sen hon var 18, idag är hon 26. Hon är bl.a bipolär och åt mediciner för att klara av vardagen. 100% sjukskriven och har en partner sedan 7 år tillbaka. Jag var ju bara tvungen att kommentera då jag själv har problem med återkommande depressioner, ångest, bipolär typ 2 och en bordeline light (som nu mer är borta) :S
Hur som helst så tycker jag att man inte ska behöva missa den största lyckan i livet för att man har psykiska problem men samtidigt så är det ju så klart så att om man är väldigt dålig så skadar det ju mycket. Man kanske inte kan ta ansvar i överhudutaget och då blir det ju ett otroligt misslyckande och  kanske barnet hamnar i fosterhem eller liknande. Att vara stabil är ju super viktigt men jag har ju själv gått igenom en graviditet och har nu en dotter som snart är tonåring. JAG har väl tyckt att det har gått ganska bra men om man skulle fråga henne så kanske hon hade önskat att jag varit annorlunda och hon kanske tom har känt att hon varit tvungen att ta ansvar för mig i stället. Och så ska det absolut inte vara! Nu är jag ju gravid i vecka 21, och går snart in i vecka 22. Jag känner att jag mår bra, om man tänker på ångest och depressioner. Men man vet ju aldrig hur det blir efteråt, det är ju det. 

Tjejen som jag läste om åt samma medicin som jag gjorde, och jag slutade med den väldigt direkt. Jag har ju klarat av det men det är inte säkert att andra gör det. Jag vet ju heller inte hur pass illa det är med henne. Hon kanske har en extrem bipolär sjukdom. Jag tycker att det är jätte sorgligt att människor ska avstå barn och ofta är det ju så att kvinnor som verkligen drömmer och längtar efter barn har någon problematik som sätter käppar i hjulet för dom. Och samtidigt går kvinnor och blir gravida på löpande band och vissa av dom skulle man ju vilja se tvångssteraliserade för dom tar inte hand om sina barn för fem öre. Världen är upp och ner och tyvärr så verkar det bara bli sämre.

Tänker på dessa olika saker man läser och hör.. Tex "lev livet innan du skaffar barn" men asså, HALLÅ, det är ju barn som gör livet värt att leva. Hade jag inte haft något barn så hade jag ju inte alls sett meningen på samma sätt med livet, och det är fan helt sant det. Jag tror att de flesta såna saker kommer från människor som inte har barn. Eller från såna som någonstans i allt önskar att dom hade väntat för dom tycker att barn är i vägen för dom. Jag önskar ingenstans att jag hade väntat för min dotter är den bästa gåvan jag fått. Snart så kommer jag även att få ännu den bästa gåvan i livet och jag är väldigt lycklig för det.

Blä, nu mår jag illa! Har setat och ätit choklad och det hade nog räckt med 2 bitar, känner jag nu.

Fredag idag och karln kommer att bli så lycklig när han ska hjälpa mig att möblera om :) Han har inget val! 

Jag skulle behöva ha en rush med energi, för fortfarande så skulle det behövas ett rejält storstäd här. 

Jag försöker få tag i klänningar och tunikor men det går inge bra :( finns inga som riktigt faller mig i smaken. 

Nä, nu ska jag käka kesskoss (smörgås).

Ha en trevlig dag!

Alltså, jag måste vara extremt högkänslig/lättirriterad kalla det vad man vill, det spelar ingen roll. Grejen är den att jag står fan inte ut! Varför man drabbas av sån otrolig ljudkänslighet skulle jag gärna vilja veta.

Jag kan inte ens förklara i ord hur jobbigt det är, vilken stress jag känner och vilken överdrivet stor lust jag får av att slita av mig hela huvudet.. eller håret i alla fall.
Förstår att jag verkar vara värsta psykopaten, och visst, jag tycker väl lika.

Vissa saker har blivit betydligt bättre för mig. När jag var yngre så kunde jag få sån sjukligt vidrig inre aggression över att någon kom åt mig, typ skinn mot skinn. Jag kände sån avsmak, sån äckelkänsla på nå vis. Vid vissa tillfällen kan jag även idag känna att 'back off, nu vart det för intimt'. Om jag satt och kollade på tv och någonting var i vägen för tv bilden, alltså, ett litet hörn eller att det faktiskt knappt var i vägen alls så kände jag också en sjukt jobbig inre aggression, det störde mig. Men i stället för att flytta på det som var i vägen så var det som att någon annan BORDE fatta och gjort något åt saken redan. Nu, idag, när jag tänker på detta så är det fan heeelt rubbat! Idag bryr jag mig inte det minsta om att exempelvis ett mjölkpaket tar upp halva tv rutan, så jag ens inte kan läsa texten. What ever!, känner jag. Stör det mig så får jag väl flytta på antingen mjölkpaketet eller mig själv. Big deal liksom.

När jag inte mår bra, när jag känner att det är en irritation som kryper inom mig så har jag ju lätt för att bränna propparna och fräsa till, absolut! Och av någon konstig anledning så är det som att bara för att man går med den känslan och har det jobbigt så MÅSTE ju saker och ting nästan gå fel. bara för att!

Det jag lider mest av nu och har väl typ nästan alltid gjort, är ljud. Vissa ljud får mig att vilja vara döv. Och jag skämtar inte!

Vissa ljud är för mig ett sånt irritationsmoment så jag vill krypa ur mitt eget skinn. Jag tror inte att folk kan förstå hur jävligt det är, och det är väl så att jag skulle bli skrattad åt om jag pratade om det. Eller åtminstone skulle folk skaka på huvudet. Men om du själv fick vara i samma situation som mig så vore det ingen direkt komedi.

Nu ska jag berätta vad som är, eftersom att jag skriver om det här och nu..

Jag kan inte med snarkningar, alltså det är det jobbigaste och mest irriterande ljud jag nååågonsin fått uppleva! Okej, ETT av de mest irriterande.

Ett fruktansvärt påfrestande och aa jag vet inte.. helt enkelt VIDRIGT ljud!

Och det måste inte vara ett sånt snarkande att taket lyfter, utan det liksom räcker gott och väl med att det låter för mycket. Jag märker ju och kommer så klart på att det är ju värst när det är dags för mig att sova. När jag inte kan somna för att ljud stör mig, det är då något klickar inom mig.

Finns en fågel, eller fler.. (Jag har svårt att komma ihåg fåglar) som finns här utanför. Den kommer fram vår/sommar och den låter, tro mig, den LÅTER! Den gör ett ljud som är så jobbigt. Och jag tror att det jobbigaste är att det är ett monotont ljud, samma samma och åter samma. Typ 3 kvitter.. tyst.. 3 kvitter..tyst..

och så håller det på länge länge!! Jag blir störd av att bara tänka på det.

Jag lovar, jag skulle kunna betala en hel del för att någon skulle leta upp den och antingen tog bort eller i värsta fall sköt den/dom. Förstår du så illa det är!?

JAG VET, det finns öronproppar och säkert är dom helt otroligt bra med, men.. om man någonsin ska lära sig att funka med ljud så är inte lösningen att skärma av dom. Lösningen är att ljuden försvinner och att det bara är TYST, skämt å sido :)

Hoppas inte att någon av mina döttrar får ärva det här. Varken den extrema högkänsligheten eller andra personliga drag, som inte är positiva, såklart.

Jag måste få kontakt med någon/några som vet vad jag snackar om, vad jag går igenom.

Måste hitta min inre harmoni, om där ens existerar någon. Mina chakran kanske är i obalans (?)

Hmm.. check this out!

Misophonia

"Hatred of sound", is a rarly diagnosed neuropsychiatric disorder in which negative emotions ( anger, flight, hatred, disgust ) are triggered by specific sounds. The sounds can be loud or soft.

Fy fan, nu har jag så jäkla ont i huvudet så känns som att det ska sprängas.

Later!

SÅ JÄVLA KUL ATT SITTA CH SKRIVA MASSOR OCH SÅ SKA DATORN GÖRA EN FUCKING UPPDATERING MITT I ALLTING SÅ ALL TEXT GICK FÖRLORAD!! Gud så lycklig jag blir! Nä, jag har inga humörsvängningar, absolut inte. Så länge saker och ting bara kan gå som jag vill så behöver jag väl för fan inte lacka ur!

Ni känner väl till den där lagen, lagen om "KAN DET GÅ ÅT HELVETE SÅ GÅR DET ÅT HELVETE" Story of my life!

Jag förstår att folk nu skulle tänka "men jisses, det är ju mycket att bränna propparna för" JA, faktiskt! För jag är inte "hårdhudad" jag är sjukt känslig och nu med alla hormoner och shit så får jag fan hysteriska vredesutbrott. Eller NEJ det får jag verkligen inte, men det känns så inombords. Jag kan skrika till och så men inget mer. Och NEJ jag skrämmer inte livet ur lill pluttan inom mig.

SKa jag kanske försöka att skriva om inlägget nu. Fuckar datorn för mig nu så KANSKE jag skickar den i väggen. Dumt på en SÅ DYR dator men vafan, gör som jag vill råå!

Jag mår inge vidare alls idag, känns som att jag är på väg att bli förkyld eller nå. Vaknade och kände direkt att vafan har jag legat i kyla inatt eller. Känns i näsan och bihålorna.

Jag brukar vilja sova fram till runt 12-13 tiden, eftersom att jag inte blir människa riktigt om jag går upp tidigare. Låter sjukt, vem fan sover fram till den tiden? JO JAG gör det, för jag kan inte somna på nätterna. Jag har så svårt att slappna av, att komma till ro. Så har det alltid varit och det stör mig otroligt mycket!

Jag vänder och vrider mig enda fram tills morgontimmarna, sen somnar jag djupt. Jag har börjat lägga en kudde mellan mina ben och den lär jag ju flytta på också hela tiden.

Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att bara lägga skallen på kudden och somna. Jag tänker så här, att det kanske kan ha med det förfluta att göra (?) Jag har ju haft detta problem med mig sen jag var liten. Har alltid tyckt att det varit obehagligt med nätter. Jag har alltid varit i beredskap, utifall det skulle hända något. Det sitter nog kvar. Dessutom är det  mörkt och för tyst, då håller jag igång. När det är ljust och rörelse/ljud så sover jag som bäst. OM jag tillåter mig att somna, så klart. Jag är så jäkla envis, även om jag sitter och gäspar så stort att jag skulle kunna svälja mig själv, så ska du inte tro att jag lägger mig och vilar. NEJ fan heller! 
Jag förstår att det är en kombi av mycket som gör att jag inte kan sova, det är väl klart att man behöver sysselsätta sig och göra sig både fysiskt och psykiskt trött. Att man behöver frisk luft osv osv.. men just nu känner jag att vafan ska jag göra, jag pallar ju inte vara ute och knalla. Jag blir ju så andfådd och svimmig. Det är en alldeles för obehaglig känsla för att bara ta en promenad ensam.

Som sagt så sover jag ju gärna länge (tills jag vaknar av mig själv). Men idag så vakna jag 2 timmar tidigare och kände att jag inte kunde sova mer. Jag försökte inte ens.

I ungefär samma tid så ser jag att min kära vän har förlorat sin mamma, hon hade somnat in och det fick mig ju så klart i tårar och en oro började krypa sig över mig. Jag tycker så jävla synd om honom! Jag önksar att jag kunde göra något men vad kan man göra för en människa som förlorat sina föräldrar? 
Jag kan bara visa att jag finns här. Och det känns inte tillräckligt. Speciellt inte när jag vet att hans liv kommer att bli ännu mera upp och ner nu :(

R.I.P Eva, och må du få vila i frid. Nu slipper du smärtan i alla fall <3

Vet du, det ser förjävligt ut här hemma!
Och varför gör det de?, JO för att jag inte pallar göra någonting!

Ge mig energi för faaan! 

Nä, nu skiter häxan sur tant i det här!

Later!

Herre gud så dyrt det är med babygrejer!

Nu har vi i alla fall skaffat oss spjälsäng (den finaste ever) och den är in progress just nu.

Skötbord som också ska pimpas :) just nu är det helvitt men jag fundera på att ha en tapet och måla det lite. Kommer bilder vid ett senare tillfälle :)

Lite kläder har vi införskaffat också, och som jag fick höra så hade syster en hel del sparat, och det tackar man ju inte direkt nej till att låna.

Har kollat lite på sängkläder, spjälskydd, skötbädd, babynest, vagnar, bärselen osv osv .. omg om man ska köpa allt sånt nytt, då blir man jäkligt fattig alltså.

Tur att det finns så braiga grupper på facebook så man kan hitta begagnat :)

Så tråkigt att det är så trångt i sovrummet här, jag vill ju ha PLATS! 

Helst skulle jag ju såklart fytta härifrån, för jag trivs inte här!

Aa, annars då? Jag är så sjukt andfådd och svårt med andningen, känns det som. Inget vidare alls. Jag pallar ju inget :/ Blir tvär slut efter att tex gå i trappen här hemma. KNAS!

Äsch, det hör väl till och det är bara att ta sig igenom det :) 

Jag ska försöka mig på att virka en nappflaska till barnvagnsmobilen haha och jag fattar typ inte mönster i överhuvudtaget och detta mönster är på engelska.. JIPPI! xD

Ska säkert lösa sig efter en miljon upprivningar ;)

Ha en bra dag!

Idag var det dags för ett möte med barnmorskan men jäklar så trött jag var när klockan ringde -.- var nästan så att jag snoozade lite för länge. Men som vanligt så är jag på mina möten i tid, det är viktigt.

Jag vägdes typ det första jag gjorde och det var inte mycket till viktuppgång att prata om. Jag är i vecka 20 och har väl gått upp 1kg, helt sinnes egentligen men vad göra (?) Det var exakt likadant med Tilde för 13 år sen. Vikten låg på typ samma fram tills ungefär vecka 22 sen gick det ändå uppåt. Jag gick upp 11-12 kg då och säkert så kommer det bli ganska lika nu. Och då är det ju mest annat än sin egna kroppsvikt som väger. Vätska, blod, moderkaka, barnet osv osv. Jag hade ju sån tur att efter Tilde kommit ut så gick det inte alls lång tid fören magen var helt platt igen, det såg inte ens ut som att jag hade gått gravid. Sånt får man väl ändå vara glad över :) Jag sprack ingenting under förlossningen heller och allt bara gick som på räls direkt. Gynekologen sa t.o.m att det inte märktes i överhuvudtaget att jag gått igenom en förlossning. Hoppas att det blir samma lika denna gång. Nu är jag ju visserligen 13 år äldre och det kan säkert göra sitt det med. 

Tillbaka till barnmorskan, jag berättade för henne att jag var väldigt trött och blir grymt andfådd när jag är ute och går och då tänkte hon att vi kan kolla igenom lite prover, som hb till exempel. Så ett stick i fingret vart det :( fattar inte varför jag tycker att såna saker känns så mycket mer ju äldre jag blivit (?) Förr kunde man ju ta blodprover, sticka sig själv och göra hemmagjorda piercingar, tatueras och fan vet allt men nu, nu är det stackars mig direkt asså! Känns jätte mycket. Blödig?

Hur som helst så låg hb på 126 och det var ju inget fel. Socker 5,1 och det var bra det med. 

Så hon hade ingen förklaring till varför jag känner som jag gör.. men å andra sidan så kanske det bara är något som kommer med en graviditet? Jag minns inte. Jag har ganska snabbt hjärta som ogravid, och nu med en hel del blod till som ska pumpas runt så kanske jag bara reagerar mer på det. Konditionen är ju inte på topp heller och det har den väl i stort sätt aldrig varit. Blir till att ta promenader, vara ute och fånga D-vitamin på samma gång (åå så blir jag irriterad och börjar tänka på det där jävla soleksemet!) Vad ska jag göra för att kunna ligga i solen och bara njuta, utan att få denna konsekvens? 

Jag fick med mig ett moderskapsintyg som ska lämnas in till FK, för framtida föräldrapenning.

Och nästa gång jag ska till MVC så ska vi lyssna på hjärtljud :D Men det blir dock inte förns i vecka 25, och det är ju ASlångt dit! Men men, det står helt säkert rätt till med lill tjejen och hon visar med buffar och sparkar att hon är med i matchen :D

Hon knackar på.. från insidan och jag har lust att ropa "kom ut" men hon får allt vänta lite till. 

Det har gått halvvägs nu och det står inte på så kommer dagen då det är på G, det är så spännande men samtidigt väldigt skrämmande så klart. Jag minns inte så mycket från förra förlossningen men jag vet ju däremot att det gick otroligt bra. Jag är väldigt nyfiken på vad som döljer sig där inne, hur hon ser ut med hårfärg, ögonfärg och vilka drag hon har. Vad för personlighet hon kommer att ha :)

Jag är så otroligt glad för att storasyster Tilde är så glad som hon är över detta. Jag kunde inte önska mig en bättre storasyster till vårat lilla hjärta.

Hon kommer garanterat att finnas för henne hela tiden och skydda henne med allt hon har.

I helgen ska vi åka och hämta hem en spjälsäng :) åå jag vill ha hem den NU! Den är så otroligt fin som den är redan men den ska ändå pimpas ;P vill ha den på ett speciellt sätt såklart. Det kommer att bli en plats för en liten prinsessa. Är i farten och kollar på skötbord, sänghimmel, täcken och spjälskydd och allt vad det är haha och jag har blivit så kär i en sida som heter barnparadiset.se där finns så OTROLIGT fina sängtillbehör, jag dör!

Om pappa får bestämma så ska minsann sängkläderna vara i kashmir xD bara det godaste gott till sin lilla tös haha.

JA, just de, jag har köpt lite kläder åt henne med :) 7 bodys, 3 par byxor, kalasbyxor, en ocepiece och strupor. Dom är så småa haha gud så gulliga :) Och jag vill bara gå loss och köpa hur mycket som helst, men det får jag inte :) 

Och självklart så är det flickiga färger på allt, så jag hoppas verkligen inte att kvinnan inne på RUL har fel nu. Hon sa att hon var ganska! säkert i och för sig men lät på henne när hon visade på UL att det inte kan vara en pojke. Skulle bli lite jobbigt det iså fall haha.

Jag har en vision om hur jag vill ha det i rummet. Jag brukar ha det men oftast blir det inte som det ser ut i skallen på mig :/ vi får se, helt enkelt.

Ja, so far so good. :D

Ha det så bra och ta hand om varandra!

Förstår inte varför jag har så otroligt svårt för att sova på natten. Det är skit jobbigt! Jag vänder och vrider på mig precis hela tiden och kollar kl, blir stressad av att det inte ger med sig.

Det är först vid runt 8 tiden och fram till 12, 13 som jag sover jätte djupt.

Måste få en ändring på detta, annars river jag snart av mig mitt sista hår.

Aa just, i dag är det fredag, igen.. Inte för att det gör mig speciellt mycket vilken dag det är, för mig är det ju samma lika varje dag. Men att det blir tid till karln är ju najs :)

Idag är det mer än bara fredag, det är nog en Fucka-med-Sandras-humör-dag också. Hatar när det ska krångla!

Jag borde bara luta mig tillbaka och andas och tänka positiva tankar men jag funkar inte så, det går bara inte! 

Saker löser sig, det gör dom alltid men innan, det är det!!!

Haha aa men annars är allt bra ialla fall, eller naah det är OK :)

Eftersom att jag har längtat så mycket och det sket sig så SKA jag fasiken iväg och shoppa istället :D

Det bestämmer jag!!

Ha en trevlig fredag folk's :)

Faaan va skönt att äntligen ha kommit hit! Nu kan jag berätta utan att det ska kännas konstigt och utan att behöva vara vara orolig. Jag är gravid i vecka 18 (17+4) och ska bli mamma till en liten flicka :D

Vi var på rutinultraljud igår och fick se en frisk, välmående liten människa som iofs mest låg och chilla :) Det mättes och kollades. När det var dags att kolla kön så ville hon inte gärna flasha så det var svårt att se men tjejen som kolla var ändå relativt säker på att det är en flicka <3

Jag var så orolig innan vi kom in i rummet, herre gud, jag ville att vi skulle åka därifrån. Haha men det la sig ju ganska fort när jag fick se att hjärtat slog. Pappa mmy höll mig i handen under hela tiden och det kändes så tryggt att ha han så nära. Så häftig upplevelse och allt vart ju liksom mer på riktigt :)

Jag har ju legat här hemma hela tiden och inte vetat nå, inte sett eller hört nå hjärtljud, så självklart så fanns det ju stunder då oron över att det kanske inte var som det skulle, fanns där :/ pga tidigare erfarenhet.

Nu känns det bara så ini helvete skönt och även skönt att kunna ha gått ut med det :)

Tilde ska bli storasyster och hon tog det verkligen bra :D hon började till o med att gråta, så lycklig var hon. Hon har ju minsann velat bli syster enda sen hon föddes hahaha xD GO hon är!

Aaaa, så jävla skönt!! ilken känsla!

Finns inte mycket till mage, men det gör inte så mycket för där inne bor massor av kärlek :)